Efter det att jag slutade träna pingis så har jag aldrig slutat att tycka om pingis. Jag har på något sätt alltid haft en förkärlek till pingis och varje gång jag ser ett pingisbord så får jag nästan tvångstankar och kan inte låta bli att spela. Och det intressanta är att jag tycker att det är lika roligt varje gång. Jag vet inte varför jag har denna speciella känsla för just pingis eller när det kom men jag vet att den alltid har funnits där, så länge jag kan minnas. Och jag tror faktiskt att den alltid kommer att finnas där också. Jag vet inte hur det ser ut på skolorna i Sverige idag men jag hoppas verkligen att alla har i alla falla minst ett pingisbord så att alla någon gång får möjlighet att testa denna så intressanta sport. Och jag hoppas att den här sporten kommer att spridas och bli större och mer populär.